Tellusprojekt inom grundutbildningen

Studenter har hjälpt att välja efterbehandlingstekniker för ett förorenat område i Boden Studenter i kursen Riskbedömning och sanering av förorenad mark vid Luleå tekniska universitet har utfört fältprovtagning och labbövningar med syfte att lära sig riksbedömnings- och materialkaraktäriseringsmetoder och samtidigt ta fram ett underlag för vidare undersökningar på vilka efterbehandlingsmetoder skulle kunna tillämpas på ett förorenat område i Boden.

Området har tidigare använts för att lagra krom-koppar-arsenik-impregnerade slipers och i dagsläget innehåller förhöjda halter av arsenik i jord och grundvatten. ÅF i Luleå har hjälpt med maskiner och information vid provtagningen. Studenterna har testat flera tekniker såsom jordsiktning, jordtvätt och kemisk stabilisering samt utförde biotillgänglighetstester på behandlade jordprover. Undersökningsresultat presenterades för Bodens kommun.

För Kajsa Engström, student som har bl a läst kursen Riskbedömning och sanering av förorenad mark vid Luleå tekniska universitet, har labbövningar övergått till ett examensarbete om ta fram metoder för att efterbehandla ett förorenat område i Boden. En kemisk stabilisering har valts som det mest lämpliga alternativet baserat på de resultat som har tagits fram av bl a studenterna i kursen.

Inom sitt examensarbete testar Kajsa en teknik där inblandning av det stabiliserande medlet – järnoxider – ske med hjälp av elektricitet. Arbetet är en del av ett större projekt som finansieras av TUFFO programmet och Naturvårdsverket och utförs i samarbete mellan Bodens kommun, LTU, ÅF och ett finskt företag EkoGrid.

En del av sopcontainrar i Sverige innehåller sensorer som har utvecklats och installerats av Luleå-företaget SmartRecycling. Sensorerna ge signal när en container är fylld till en viss nivå (t ex 80 %). Detta gör att sopor kan hämtas då det behövs och tömningsfrekvensen planeras utifrån de verkliga fyllnadsgraderna istället för de planerade tömningstiderna. Det senare brukar leda till att en del av containrar töms när de är halvfulla, samtidigt som blir en femte del av dem överfyllda. Dessutom förväntas miljövinster blir tydliga med sophämtningen ”on-demand”.

Studenter har hjälpt att utvärdera dessa miljöeffekter genom att räkna fram emissioner av koldioxid och kväveoxider vid anpassad hämtning av metallförpackningar. Beräkningar visar att koldioxidutsläpp kan minska med upp till 35 % och kväveoxidutsläpp kan bli upp till 1,5 gånger lägre när sopor hämtas ”on-demand” jämfört med utsläppen som uppnås med den traditionella schemalagda sophämtningen.